På väg mot Sylarna

Vacker vy strax innan soluppgång sett från Blåhammaren.

Dagens etapp mellan Blåhammaren och Sylarna skulle bli vandringens längsta på ca 19 km. Terrängen är dock lättvandrad och i och med att det inte är någon större höjdskillnad att tala om så går det trots allt relativt enkelt att vandra. Även denna morgon såg vädret ut att bli gynnsamt även om vinden nu hade börjat tillta.


Paus vid en fjällbäck.

Det är skönt att stanna ofta och njuta av landskapet och med lite bgott i ryggsäcken är det aldrig fel med en liten paus ackompanjerad av det rinnande vattnet i en fjällbäck.


Jag och Sofia vid fjällbäcken.

Som sagt, många sköna pauser förhöjer upplevelsen!

Sofia med Sylmassivet i bakgrunden.

Med fint väder är det mycket lätt att orientera sig i och med att man alltid har sylmassivet synligt framför sig. Det går helt enkelt inte att missa vart man skall och leden är dessutom tydligt utmarkerad.


En albino ren som vi stötte på i närheten av Sylarna.

Sista biten upp mot fjälstationen går det uppåt igen och på vägen upp stötte vi på denna vita ren som var i full färd med att äta. Han var så upptagen med att detta att jag utan problem kunde närma mig ända fram till ett par meters avstånd.

Precis som under gårdagen så kom vi så fram till vårt dagsmål under eftermiddagen. Sylarnas fjällstation ligger mitt i Sylmassivet på 1035 möh och är en relativt stor fjällstation med många bäddar. Även här bjuds det naturligtvis på den obligatoriska bastun innan midagen. Tyvärr har inte Sylarna någon restaurang utan man får själv handla sin mat i deras butik för att sedan tillreda den själv i deras självhushåll. Detta fungerade visserligen utmärkt och deras sortiment är helt acceptabelt med hänsyn till den avslägsna placeringen men Blåhammarens koncept slår absolut högre!